Ni vet den där känslan man kan få ibland att man egentligen borde ramla och bryta benet eller nåt, att allt är bättre än det som kommer att hända? Varför lyckas man inte genomföra det? Uppträdde med fiol och sång ikväll på kulturskolans Solistkonsert och fioldelen gick bra. Punkt. Sen efter det... Kort sagt; lyckades totalslakta den vackra sången Jar of Hearts. Kan man inte för en gångs skull lyckas välja en låt 2 månader i förväg som man lyckas sjunga utan en massa grimarser från en själv? Som pricken över i:t torkade mina ögon ut under sista 30 sekundrarna så jag står där som ett fån och blinkar som en galning. Kul... Fioldelen gick som sagt bra <3