När jag kom klockan 8 till röntgen och hade blivit presenterad för 'kvalitetsutvecklaren' fick jag kläder för att 'smälta in' i omgivningen: vita byxor och blå tröja, riktigt tjusigt!

 

 

 

 

Angiografi och Intervention - fråga mig inte vad de i praktiken gjorde, lite blod och operation nånting handlade det om. Blåsa upp lite blodkärl för att undvika blodproppar?? Fick ta på mig en ascool skyddsväst för att inte bli utsatt för strålning iaf.

 

MR magnetkamera - patienten ligger stilla i en stor maskin och man tar 3D-bilder. Jag fick fylla i en lapp om att jag inte hade metallföremål i kroppen och sen fick jag en strumpa i snöre med metall i för att jag skulle känna hur starkt magnetfältet var nära maskinen. Snöret nästan rycktes ur handen på mig samtidigt som huvudet började vibrera! 'Jaha, det är så här jag dör' eller nåt hann jag tänka när jag kom på att det var hårspännet som rörde sig!

 

CT datortomografi - patienten ligger i en maskin som liknade magnetkameran bara att den var inte lika stor. Kroppen 'skalas av' i olika lager och man får se hur kroppen ser ut inuti. Utan att röja sekretessen kan jag säga att jag inte har lust att se mina lungor i genomskärning med lungcancer...

 

Skelettundersökningar - kanske det man först tänker på när man hör röntgen; brutna armar och ben osv. Här var det nog mest patientkontakt eftersom man manuellt fick ställa in maskinen så att kameran kunde ta bra kort.

 

- - - - -

 

Mest intressant tyckte jag nog att 'vanliga' skelettundersökningen var, sen var datortomografin ganska häftig också! På MT:n verkade man mest sitta och förstå bilderna på dataskärmen och angiografin liknade en operation...

 

 

Bloopers: tappade bort mig när jag skulle gå på lunch... Japp, korridorerna på NÄL är inte att leka med!

 

Det som var bra med gårdagen var att jag inte kände 'nej aldrig i livet!', men samtidigt kände jag inte att jag fastnade för det... Så jag vet inte riktigt...